solstaden

"Snälla miss Peabody, jag ber er, låt bli. När jag säger att det inte är hela världen så har jag rätt. Det tar slut helt enkelt och så gamla som vi är ska det väl inte ta lång stund.
Inte? viskade Peabody. Hur lång stund? Säg mera. Var inte arg...
Dethär, sa Elizabeth Morris, dethär är ett dumt och osakligt samtal. Klockan är mycket. Men såvitt jag kan begripa finns det bara en sak att oroa sig för och det är att inte skrämma folk när man dör och inte ge dem ont samvete. Ett sånt spektakel som vi gör av att leva så kunde vi åtminstonde försöka finna vår värdighet när det hela är över. Miss Peabody, ni kan sova alldeles lugnt. Var snäll och släck ljuset när ni går, det är till vänster om dörren.Evelyn Peabody reste sig genast, när rummet var mörkt frågade hon: Och sen? Sen finns det ingenting kvar?
Jovisstja, svarade mrs Morris, massor. Hela evigheten. Miss Peabody, ni kommer att bli förvånad."

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0