can't sleep at night

fy fy fy fan. jag tror inte att jag har fattat hur jävla hemskt detta är än. hamnade i någon slags chock när malin ringde igårkväll, men efter en stund skakade jag i hela kroppen och tårarna sprutade hejdlöst. det lugnade sig sen och nu känns det mest konstigt. agnes verkade må okej idag, det känns skönt att veta.
mamma har tagit det sämst i vår familj. hon kan inte sluta prata om det, jag vet inte varför, hon tänker väl hur det varit om det varit hennes barn. det är iallafall jobbigt, jag får aldrig vara ifred med mina tankar liksom. eller komma undan det. jag vet inte riktigt.

inatt kommer mina dalmasar. jag längtar.

och agnes? jag finns här.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0