if life seems jolly rotten there's something you've forgotten, and that's to laugh and smile and dance and sing

Efter tre tidiga morgnar som följs av en fjärde imorgon är jag fruktansvärt trött. Förstår att ni undrar vad som hänt sen sist, så tänkte uppdatera er om det! Härligt.

I torsdag lämnade jag först mamma vid flygplatsen, hade sån jäkla huvudvärk men hade svårt att hålla mig vaken så trodde det berodde på trötthet. Det hängde i hela dagen, och på kvällen visade det sig att jag hade fått ännu mer feber. Jaha, så där försvann den träningen. Trots detta hann jag på dagen med att först vara hos Jeppe med gänget och laga pannkakor med massa goda tillbehör och spela spel och sen åka till Nova med bästa Maria och shoppa lite, närmare bestämt världens mysigaste kofta och en klänning. Som vanligt trodde jag att jag hade hittat ett riktigt kap och skulle vara relativt ensam om den här i höst men tji fick jag när jag var ute på stan häromdagen. Går där i lugn och ro och ser mig omkring, och vad ser jag, om inte den jävla koftan på en reklampelare. Och en till. Och en till. Suck, jag har gjort det igen. MEN, mysig är den, så jag klagar inte. Och torsdag var en helmysig dag trots febern och huvudvärken.

Igår kom Dagen D. En hård dag på jobb med mycket att göra, följdes av fika med Jagge och på kvällen middag på V.E.S.P.A. och sen Spamalot-premiär, med Amanda . Hjälp vad bra det var, helt fantastiskt. Träffade massa jag kände och kände igen, familjekompisar och diverse kändisar (ja, förutom gänget på scen då). Johan Glans är verkligen magisk alltså, vilken kille. Fruktansvärt rolig i sin enkelhet. Sen är ju inte resten tråkiga heller precis. Höstens måste för dig som gillar humor och musikal, verkligen. Och såklart Monty Python. Du läser mer om Spamalot här.

Kom hem vid tolv-tiden igår efter lite mingel med bandet (pappa är ju trots allt kapellmästare och var pliktskyldigt tvungen att stanna och ta ett glas vin och lite mat.. Stackarn), och jag var inte nådigt trött när klockan ringde i morse. Eftersom att bussarna inte går så tidigt på lördagar kör jag till Lund på morgonen, och det var mer än en gång jag var nära att somna i bilen. Inte bra. Vid åtta-tiden tvingade jag i mig en espresso (har inte så mycket till övers för alldeles för starkt kaffe om jag inte är sugen på det direkt) och blev lite piggare. Nu börjar det dala igen, i takt med att febern återvänder. Sömnbristen gör väl också sitt till det hela förstås. Är själv hemma ikväll så ska laga mig en god köttbit med sallad och bearnaise, och sen blir det bums i bingen för min del. Sköönt.

Imorgon ska jag öppna igen och sen är det en jäkligt viktig match mot Hammenhög. Ringde Rikard innan och berättade om febern, så vi bestämde att jag ska vara med ändå men sitter på bänken i största möjliga mån.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0