we're going down, and you know that we're doomed

So far, so good! Gick faktiskt jättebra på duggan, är så gott som hundra på att jag blir godkänd iallafall och det är huvudsaken. Även hundraprocentig i träningen änsålänge också. Lagat mat både igår och idag. Det enda som kanske inte riktigt borde ingå i mitt nya liv är att jag firade duggan med att shoppa.. Nya träningsbyxor och en kaffepressgrej blev det, men det var faktiskt så gott som nödvändigt! Har kommit på tusen bra att ha-saker jag behöver, ska nog börja skriva önskelista till jul redan nu!

Ikväll skulle jag få besök av Matilda och Erik så jag städade som en galning, vek och sorterade tvätt, diskade, dammade och städade badrummet. Erik hann inte komma förbi och Matilda var här typ en halvtimme så det var knappt lönt, men känns alltid grymt efteråt. Extra mysigt och stort känns det. Och lite storlek kan behövas när man bor på 11 kvadrat.

Imorgon kväll blir det genrep på Legally Blonde i Malmö med Sally! Pappa ska vara kapellmästare så vi ska in och titta. Ska bli jättekul att se, har inte sett filmen Legally Blonde heller så det blir spännande. Sen ska jag plugga också. Jag har inte riktigt vant mig vid tempot, kände mig liksom nöjd nu efter duggan men det kommer tusen nya saker hela tiden så det blir nog inte en lugn stund innan jul. Men vem behöver lugna stunder?

Sitter och kvällsfunderar lite. Hur många varv måste man springa i Botan för att det ens ska vara lönt? Varför ringde något byggföretag mig idag på fysikföreläsningen? Hur många timmar behöver jag egentligen sova för att vara pigg när jag vaknar?
Tres nät låg nere ett par timmar idag också så hade varken mobil eller internet. Man blir ju rädd för sig själv, men det var verkligen hemskt. Fick nästan lite panik för att.. ja, varför då egentligen? Helt hysteriskt så rädd man är för att inte vara kontaktbar. Men det stämmer inte som dom säger, att det är bra att stänga ner allt ibland och stänga av mobilen och sånt, inte för mig iallafall. Då hade jag nog fått magsår. (Hur klarade man sig förr?)

jag vill åka tillbaka till när jag inte hade någonting

Jag är etta, efter en fantastisk nollegasque igår. Vilken kväll! Den började hos Emanuel 13.00 igår och avslutades för min del 6.30 i Edekvata i morse. 17,5 timmars njutning, som innehöll allt från fix och fördrink, att svära sektionseden, fem timmars sittning med underbar mat, många bra tal och spex (framförallt ett fantastiskt bra tal till mannen av Emilia), att dricka in mössan i punsch (japp, jag var kortast på e-sektionen när vi ställde oss i längdordning. Typiskt!), dansa, shotta, dricka bubbel, galen efterfest i Edekvata och tusen saker till.
När jag kom hem i morse tänkte jag vara fiffig och dricka lite resorb och äta kex innan jag gick och la mig, så sagt och gjort, jag hällde upp vatten och stoppade i resorb, tog fram kex, bäddade ner mig i soffan och satte igång tvn. Sen vaknade jag klockan två, haha. Hade inte ens hunnit öppna kexpaketet innan jag tvärsomnade.
(Kommer eventuellt bilder från gasquen om jag får från Sofie eller Emanuel.)

Sensation var också riktigt grymt! En hel gasquesal fylld med röda människor. Var på mitt allra bästa humör hela kvällen också, också träffade jag ju världens bästa Jagge. Det hjälper mot allt!

Idag har jag, förutom att sova, pluggat det sista (och första..) inför duggan imorgon. Var väldigt stressad över att jag pluggat så lite, men det går nog bra ändå. Gjorde en exdugga nu ikväll och där fick jag 8 poäng över godkänt, så det ska nog kunna ordna sig hoppas jag. Ikväll var jag hos Emanuel med Erik, Matilda och Måns och lagade mat och tittade på Robert Gustavssons nya serie. Lite av en besvikelse faktiskt, men världens bästa sällskap iallafall!

Imorgon börjar studentlivet på allvar. Fysikkursen drar igång, och vi kommer verkligen börja gå i skolan på heltid. Dessutom är det slut på ursäkter, så jag ska träna, laga mat och sova bättre. Nu jävlar kör vi.

för jag är namnet som du har på armen, det kommer alltid vara vi

Det har blivit mycket Maggio i rubrikerna på sistone, med ett och annat mellanstick från Håkan förstås. Mitt favoritcitat är Håkans:

Jag tror, om vi går genom livet, att allt det bästa inte hänt än.

Det är så skönt hoppfullt. En så härlig tanke att man har så många fantastiska ögonblick kvar som man aldrig kunde ana.

Jag har blivit dålig på att gå och lägga mig igen, typiskt dålig skolvana som jag hade i gymnasiet också. Har egentligen ingenting att göra men sitter ändå uppe och gör ingenting, klickar uppdatera på facebook, kollar genom bloggarna, kollar på lägenheter på blocket, klickar uppdatera på facebook, kollar genom bloggarna, osv. osv. osv. i all oändlighet tills klockan plötsligt var mycket mer än man tänkt sig ännu en gång. Men jag tycker det är något skönt med att vara vaken på kvällarna. Lugnt och tyst och rofyllt på något sätt. Inte för att det är så mycket liv när man bor ensam om man inte ser till att fixa det själv, men ändå. Det är något särskilt. Inte lika kul när klockan ringer på morgonen förstås.

Imorgon är det sensation red, fy fasiken vad grymt!

det du är räddast för fast ingen vet det

Mitt nya liv som högskolestudent har rivstartat och det känns som att det snarare gått tre månader än tre veckor sen jag för första gången satte min fot i E-huset på LTH. Edekvata är mitt andra hem, faddergruppen min familj och jag har redan fått nya vänner för livet. Det är fantastiskt. Jag älskar att plugga, och jag älskar allt runt omkring pluggandet. Jag älskar att lära mig saker, jag älskar känslan av att klara en svår mekanik eller matteuppgift på tionde försöket. Jag älskar att se nya ansikten varje dag, och jag älskar att lära mig känna igen dom som mina nya klasskamrater. Jag älskar att kunna titulera mig student på riktigt.

Men det är svårt också. Jag är livrädd att prioritera fel. Jag älskar Lund, men jag önskar att staden var ny med mig. Det är skönt att ha kvar det gamla livet runt knuten när jag saknar det, men just nu känns det som att försöka leva 48 timmar på 24 och leva två liv som ett. Till slut hittar jag nog en balans, men det kommer att vara vänner och vanor som får lida av det. Bland annat och framförallt min närmsta vän de senaste 12 åren. Fotbollen. Det känns obeskrivligt tungt. Jag hoppas jag hittar tiden till slut.

Dessutom borde jag börja äta rätt, träna, dammsuga och damma, sova minst 8 timmar om nätterna och hälsa på hemma oftare men som jag och Matilda har sagt nu ett tag - efter nollningen, då tar vi tag i livet igen, när ursäkterna sinar. Två veckor kvar innan vardagen verkligen börjar. Jag fasar.

RSS 2.0