heartbeats

det har varit en traumatisk tågresa idag. när jag satte mig på tåget från hedemora-stockholm hade en kvinna och hennes barn satt sig på min plats, tusan, så jag fick sätta mig på sätet framför, sen sparkade pojken mig i ryggen hela vägen. samtidigt som jag satte mig började en man i pensionärsåldern stirra på mig. efter en stund gav han upp och började istället gå upp och ner längs mittgången och prata med alla i hela vagnen. till slut kom han till duon bakom mig som inte förstod hans grova dalmål, så han gav upp dom, gick ett säte fram och böjde sig fram emot mig istället för att jag skulle höra trots min iPod och min blick som fokuserade på en punkt långt utanför fönstret.

: sportar du?
: ...? ja?
: ja, jag tänkte väl det! du ser precis ut som kajsa bergqvist.
: haha jaså?..
: ja! vilken sport håller du på med då?
: fotboll
: vad trevligt, då tränar du mycket?
: ja en del?
: ja, det måste man ju förstås om man ska bli elitidrottare.. du kommer nå långt, det ser man på dig, och så verkar du så enveten!
: ...?

slutstationen räddade mig och efter en snabblunch (frukost?) satte jag mig på x2000 mot lund. breve mig satte sig en dam i sina bästa år. ett par timmar var hon tyst men sen kom små försök att börja prata. den stackars damen hade inte stor lycka i sina försök men hon var tapper iallafall.

: hörde du i vilken vagn bistron var?
: 4
: jaha tack! vilket håll är den åt?

: vet du om de har gått av? isåfall kunde man ju sno en tidning.. hihi!
: ska du också av i hässleholm? =)
: hejdå, det var trevligt att träffas!

efter det stötte jag på simon på stationen och sen fick jag äntligen sätta mig i tryggheten i bilen. för övrigt ger sig inte urinvägsinfektionen och jag häller i mig tranbärsjuice.

och förresten, peace and love-biljetten inhandlad! inte mig emot =) det ekar dock på kontot nu.