heartbeats

i eftermiddag blir det match igen. juniorlaget mot torns if, fast juniorerna och damerna är väl egentligen samma numera. det är märkligt så mycket som kan förändras på bara ett år. vid denna tiden förra året var vi grymma, 30 spelare i truppen, låg bra till i damserien och vann i princip varenda match med 91-laget med tvåsiffrigt. dessutom var jag helt säker på att fotboll, det skulle fortsätta vara min fasta punkt i tillvaron, och det fanns ingen chans att jag skulle sluta iallafall de närmsta åren. nu är det den mest osäkra och krävande punkten, och fotbollsslutet känns inte så långt borta längre.