satan vad ont det gör

nu är jag tillbaks på jorden med fötterna stadigt nerborrade i marken igen. kanske lika bra det :)

och det känns som om jag har ett litet privat djävla moln över mig som följer mig vart jag än går

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0