heartbeats

sjukt ironisk dag. var först hos hästen ju, för att ta farväl, efter det har döden bara förföljt mig. satte mig framför tvn, det var någon serie där någon precis dött och de ordnade med begravning och alla var ledsna, jag orkade inte, ville inte börja gråta igen, så bytte kanal, tänkte miami ink, det kan väl inte behöva rubba mina känslor, men jo, givetvis handlade idag om en vars bästa vän hade dött, precis när jag hade bytt kanal visade de gamla bilder och sånt. jag gav upp, gick in till datorn, skulle titta på grey's, de drar upp denny, världens gulligaste tant dör och hennes man kan inte släppa taget och christina berättar om när hon var liten. kört för min del. gav upp att göra något, satt bara en lång stund, sen började jag läsa "boktjuven" mamma och ellen tipsat om. började läsa inledningen, och gissa vem som var berättaren? jo, döden. tack för det. i övrigt en bra bok som jag ska berätta om när jag läst ut den.

ljuspunkten var de två små flickorna som kom förbi, två johannor tror jag, 6 år gamla. jag hörde ett skratt från gatan och tittade ut, såg två små ljushåriga flickor med världens största röda overaller springa runt och kasta snöbollar och skratta i förtjusning. senare på eftermiddagen när jag tittade ut såg jag de två komma hand i hand pratandes, fortfarande med de stora overallerna på. det såg så fridfullt ut, som något vi glömde för längesen.

har suttit framför brasan och läst nästan hela kvällen, kombination av att det känns så jobbigt att sitta vid denna datorn och inte vara med resten av familjen, och att det är så mysigt framför brasan. nu ska jag säga godnatt till pappa, prata med johan en stund, och sen sova gott i min kalla säng, förhoppningsvis, har varit dåligt med sömn på sistonde, jag kommer inte till ro. jag tror jag saknar johan för mycket.