det är höst på min planet

alltså
en konstig reaktion jag har är att må illa när något blir känslomässigt jobbigt. istället för att få en klump i magen så mår jag bara fruktansvärt illa. som med fotbollen. så fort jag börjar tänka på fotbollen mår jag illa. började, kanske, innan mötet ikväll. känns lite bättre och lättare nu iallafall.
och en sak jag har tänkt på är hur mycket folk tänker på sig själva ändå. folk som man inte förväntar sig ska göra det. ju närmare man kommer någon desto mer upptäcker man sånt. som att lägga kommentarer, inte vänta till någon annan pratat klart, sucka eller ge blickar. det är ju vad man kallar artighet egentligen, alla såna oskrivna regler. det är kanske samma sak tillslut.

skoldagen flöt mestadels på, en otrolig trötthet och olust låg över mig under svenskan, kanske berodde på amandas kommentar innan om att hon störde sig på mig. kändes lite onödigt, men samtidigt så ska man ju vara ärlig och om det var så hon kände så var det väl inte mer än rätt. får hoppas att det går över så jag inte blir elias no 2, det skulle jag inte stå ut med.

vädret idag påtalade än en gång att det verkligen är höst nu. var femte minut blå himmel, var femte minut värsta ösregnet. lyckades klara en hel ridtur och cyklande till och från träningen och mötet utan att bli blöt iallafall, skönt det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0