utan dina andetag

träningen idag var nog den många trodde skulle bli den sista ändå. och jag vet inte hur dåligt det skulle varit faktiskt. visst låter det hemskt, och fotboll har ju ändå varit mitt liv de senaste 8 åren, men iallafall. jag var inställd på att det skulle ta slut, redan på väg bort. nu vet jag inte längre.
vi ska iallafall fortsätta träna. torsdag, sen får vi se sa han. men det känns som att han redan sagt det så jävla många gånger så det kan kvitta nu, vi lär väl fortsätta på torsdag och nästa vecka och veckan efter det och resten av livet kanske.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0