heartbeats

varje kväll innan vi somnar skickar jag och johan godnatt-sms, nästan helt utan undantag. ibland fler, ibland färre, men de är alltid där. beroende på vilken kväll det är kan det vara olika scenarion, en bra kväll tänker jag på honom med ett leende, andra kvällar ligger jag och stirrar stint på laddprickarnas monotona rörelser bara för att inte släppa ut klumpen i halsen. en sak är dock alltid densamma, det ständiga fastklamrandet. telefonen blir som något livsviktigt som jag håller stenhårt i, som att det skulle ryckas från mig. vad vet jag inte, men jag kan inte lägga från mig den. inte förrän jag vet att johan inte kommer skicka fler sms den kvällen och det är dags att sova.

jag är nog hyfsat fånig. men jag saknar johan.