heartbeats

Igårkväll kom jag hit till Johan, efter en lång tågresa. Vi hade världens mysigaste kväll, som alltid. Tidigt i morse lämnade han mig för skolan, och jag kunde inte somna om, så sen åtta har jag suttit här och tänkt att jag ska plugga. Har faktiskt gjort några matteuppgifter.

Fick veta idag att jag fått jobbet på online, telefonförsäljning. Jag tackade nej, hoppas på McDonalds, som skulle höra av sig nu i mitten av maj. Jag tror inte jag hade passat som telefonförsäljare, haha. Johan skulle kanske ta det dock, han hade också fått det. Sommaren är en enda röra för mig just nu, och jag känner inte alls att det är dags att ta studenten än. Jag vill reda upp mitt liv först, veta vad jag ska göra, och framförallt vill jag veta när jag ska träffa Johan igen. Detta är näst sista gången vi har planerat att ses, förutom att "vi ska ses i sommar". Ingen som vet när det blir, och hur mycket. Även om vi båda vill ses så mycket som möjligt såklart, så känns det sjukt jobbigt. Jag gillar att planera och jag hatar när det inte blir som man tänkt sig. Usch.

För första gången sen jag började gymnasiet känner jag att jag tagit mig vatten över huvudet. Jag börjar tvivla på att det är så bra att följa med till Prag, jag skulle verkligen behöva en långhelg till att plugga färdigt allting, så jag helt kunde fokusera på matten denna helgen och sen skjuta upp samhällsarbete och fysik-slutprov till nästa helg, och ändå känna att jag hade tid. Men nej, jag måste njuta av tiden som är kvar. Prag kommer bli hur bra som helst, jag vet det. Om jag smyger med det kanske fysikboken kan få följa med (vilket kommer leda till mer ångest över att jag inte pluggar, men ändå). Suck.

Nu ska jag titta till brasan, koka en till kopp grönt te och sätta mig med matteboken igen. Om två stenciler ska jag ut och springa en runda, jag längtar. Och jag längtar efter Johan, som inte kommer hem förrän fyra. Suck.