heartbeats

I veckan när jag satt framför Johans dator och kollade runt på nätet kom jag på att det kanske var dags att kolla var min utbildning finns egentligen. Eller ja, min tilltänkta utbildning. Jag har efter mycket funderande bestämt mig för att det får bli biomecidinprogrammet, kandidat och master, nästa höst.
Jag har ju tänkt länge nu att det var dags att flytta härifrån. Mest av allt för att jag inte vill bo kvar hemma. Som ni vet är bostadsbrist ett stort problem i Lund och, som jag har sagt förr, om jag ska välja mellan ett rum för 3500 i kävlinge eller att bo hemma med all inclusive för 1500 är valet rätt givet. Om man flyttar måste man ta vad än man får och jag tror att jag är för bekväm för att göra det om jag pluggar här.
Redan där stötte jag på ett problem i mitt sökande. Jag tittade på studera och fann att kandidatprogrammet i biomedicin finns på fyra ställen i Sverige: Skövde, Örebro, Uppsala och Lund. Jaha. Skövde - nä. Trots att det vore underbart att bo med Johan två år känns det inte som någon framtidsstad. Dessutom tror jag inte det vore bra ur social synpunkt. Örebro? Definitivt ingen framtidsstad, inte för mig (och så har de ju en gräslig dialekt..). Uppsala då, nä, det är som att komma till Lund 70 mil norrut. Sådärlockande.
Så jag hamnar (med största sannolikhet) i Lund ändå. Förvånad, besviken, glad och lite upprymd på samma gång. Jag älskar ju ändå Lund, det är min stad. Resten av Sverige och världen kan väl vänta tills jag är klar, det finns kvar där det är. Ett av de största plusen med att bli kvar är att jag kan fortsätta med fotbollen och stanna i Hardeberga. Det känns fantastiskt skönt.

Följdaktligen har jag suttit och anmält mig i en miljard bostadsköer på olika ställen. Om ni har några tips tar jag emot dem med öppen famn!