heartbeats

Mitt nya liv som högskolestudent har rivstartat och det känns som att det snarare gått tre månader än tre veckor sen jag för första gången satte min fot i E-huset på LTH. Edekvata är mitt andra hem, faddergruppen min familj och jag har redan fått nya vänner för livet. Det är fantastiskt. Jag älskar att plugga, och jag älskar allt runt omkring pluggandet. Jag älskar att lära mig saker, jag älskar känslan av att klara en svår mekanik eller matteuppgift på tionde försöket. Jag älskar att se nya ansikten varje dag, och jag älskar att lära mig känna igen dom som mina nya klasskamrater. Jag älskar att kunna titulera mig student på riktigt.

Men det är svårt också. Jag är livrädd att prioritera fel. Jag älskar Lund, men jag önskar att staden var ny med mig. Det är skönt att ha kvar det gamla livet runt knuten när jag saknar det, men just nu känns det som att försöka leva 48 timmar på 24 och leva två liv som ett. Till slut hittar jag nog en balans, men det kommer att vara vänner och vanor som får lida av det. Bland annat och framförallt min närmsta vän de senaste 12 åren. Fotbollen. Det känns obeskrivligt tungt. Jag hoppas jag hittar tiden till slut.

Dessutom borde jag börja äta rätt, träna, dammsuga och damma, sova minst 8 timmar om nätterna och hälsa på hemma oftare men som jag och Matilda har sagt nu ett tag - efter nollningen, då tar vi tag i livet igen, när ursäkterna sinar. Två veckor kvar innan vardagen verkligen börjar. Jag fasar.