heartbeats

Jag tänkte att jag hade blivit lite för vuxen och mogen för det här med blogg, men det har jag nog inte ändå. Måste dessutom uppdatera Rebecca i Norge (vi skyller på det)!

Höften krånglar och krånglar, men nu får jag iallafall spela, och det är jag glad för! Har kommit igång ordentligt och spelat alla träningsmatcher och kunnat vara med från början denna säsongen, vilket känns väldigt kul. Har flyttat runt lite mellan ytterbacken och yttermittfältet men tror och hoppas att jag kommer landa på ytterbacken till slut, känner mig tryggast där. I söndags gjorde jag mitt första mål i Hardeberga när jag spelade med U-laget, high five! Då fick jag dessutom flytta runt på alla möjliga positioner, roligt att prova på lite olika. På söndag åker vi till Alicante på träningsläger, NICE! Känner mig lite mer trygg nu när fotbollen är tillbaka i vardagen igen. Skönt.

I skolväg överlevde jag matten och fick en fyra i kursen totalt! Så himla glad och stolt. Denna perioden har även den rivstartat med organisk kemi i 190. Men, under fysiken kändes det som att livet skulle ta slut, och det gjorde det inte, så det ska säkert gå lika bra med kemin tillslut. Vi har fått en ny mattelärare som påminner lite om Vector i Despicable me (VÄRLDENS bästa film!) och är väldigt bra. Kul! VFUn visade sig vara väldigt intressant också, imorgon ska jag till exempel till njurkliniken och vara med på dialys. I fredags var det dock inte lika kul för då labbade vi på neuro och jag var väldigt liten och svag helt plötsligt när elektriska stötar kom in i bilden.. Bästa hittills var en ballongvidgning av kranskärl. Coolt!

Jag har också bokat fler konsertbiljetter. Denna gången till Winnerbäck på Sofiero med Alex i augusti, kommer bli episkt! Sofiero är ju världens vackraste plats. Ser fram emot det galet mycket.

En annan sak jag ser fram emot är påsklov, två veckor med start på lördag, kunde inte bli bättre!

Ullis berättade häromdagen att Jocke Berg hade sagt i någon intervju att M är Kents sorgligaste låt, och att den handlar om hans mormor som dör i cancer. I ärlighetens namn har jag inte hört den innan, men jag var tvungen att fälla en liten tår och tänka på farfar när jag hörde den. Träffande och fint som så många gånger förr.

I ditt stora hjärta börjar slagen bli små
Och du rör min kind så jag förstår
att det bara är timmar tills du går
Fem steg bakåt, två steg fram
På lite håll liknar det dans
Och i drömmen håller du i min hand