fast du inte lyssnar vet jag att du hör ändå

Johan har åkt hem, jag har fyllt 20 år och tagit sista steget in i vuxenlivet (eller nä, jag har inte skaffat hemförsäkring än, det är nog sista steget för tillfället), det har blivit fint väder och näst sista veckan på jobbet har gått. Det har varit en hård men rolig helg med två utgångar (varav den ena slutade med en ofrivillig tur runt lund på cykel) och en släktmiddag.

Just nu sitter jag i min kaoslägenhet och har dåligt samvete över att jag inte diskar och städar. Detta var sista helgen hemma innan skolan börjar. Jag börjar få lite ångest måste jag erkänna. Tänk om jag inte är redo. Tänk om jag tappar allt, inte har tid med Johan, fotboll och plugg samtidigt. Tänk om jag är för klen för att nollas på nätterna och gå på föreläsningar på dagarna och får välja mellan att få nya kompisar eller klara tentorna.

Nä, suck. Jag är trött och tänker för mycket. Jag tror det är som dom säger, om man har det stökigt kan man inte slappna av lika bra. Med andra ord, det är dags att städa.

Och angående Johan. Har vi klarat över 40 mil i 2 år och 51 veckor ska vi nog kunna klara några till.



sång på sång

Sen sist har jag hunnit med världens bästa 20-årsmiddag, jobba jobba jobba, myst med Johan, lunchat med favoriterna, släkttur till Hallans väderö och massvis med andra saker.

Jag börjar landa på jobbet, börjar få mer koll på läget, hittar bland kartorna och hemsidorna och vet jag ska svara på de flesta frågorna folk har när de ringer. Det känns väldigt vuxet att sitta på kontor, fast inte trodde jag att man kunde bli så trött av att sitta ner hela dagen. Slocknar framför tvn varje kväll utan undantag. Dock har jag gjort mycket annat än att jobba också, så kan väl bero på det. Igår var min första sovmorgon sen jag var i Dalarna innan Kreta, så det säger väl en del om hur utvilad jag varit på sistone.

I lördags var vi på Hallands Väderö och fikade och badade och promenerade. Väldigt mysigt. Vi hade faktiskt förvånansvärt bra väder också, bara ett par droppar på hela dagen. När vi kom i land på fastlandet igen öppnade sig däremot himlen. Jäklar vad det regnade.

I morse försov jag mig för första gången på väldigt länge. Det var faktiskt inte mitt fel, klockan hade fortfarande inte ringt när jag vaknade tio i åtta fast den stod på sju. Väldigt konstigt. Jag kom i tid till jobbet på sekunden iallafall, väldigt bra jobbat! Ikväll ska jag och Johan träffa Jenny och Malin hemma hos Una, mysigt!

Nä, återgå till jobbet.


få mig av den här jävla gatan


Kreta. Inför första och sista doppet i poolen.


Kreta igen, vår vän Pelle pelikan.


Mamma på midsommarafton!


Söt Amanda och fördrinken på midsommarafton (en av tre bilder från midsommar).


Köar till campingen på Peace and Love! (En av två likadana bilder, som var de enda jag tog på hela festivalen)

Jag är hemma. Jag lever. Jag har det till och med jättebra. Peace and love var fantastiskt bra. Jag har börjat på nya jobbet, det är myyycket att tänka på men jag tror det reder sig. Nästa vecka ska jag börja jobba själv, läskigt och spännande. I helgen ska vi till Åhus, whopa!

RSS 2.0